KIRUNA MOTIV

En dag i December år 2021 stod jag i min mammas dåvarande lägenhet på Geologgatan 8 i Kiruna och tittade ut genom fönstret. Där nere låg små snöskulpturer på det lilla torget, någon gick ut från Cafét och bokhandelns skyltfönster var julpyntat. Där låg även Palladiumhuset, Biblioteket, Safari och längst bort, Gruvan.

Tänk att allt dethär ska försvinna, allt utom gruvan. Att en plats som för mig bevarar så mycket minnen skulle försvinna var surrealistisk och genom att måla dem har jag försökt behålla dem.

Jag heter Anna Haapalahti Stålnacke och är uppvuxen i Kiruna kommun. Min hemby är lilla Lainio och i Vittangi gick jag alla mina grundskoleår. Mina föräldrar är uppväxta i Kiruna och träffade varandra på sitt arbete nere i gruvan. Min pappa arbetade i princip hela sitt liv i LKABs järnmalmsgruva, så även hans far. Där har min mamma arbetat, min bror, min farbror, mina vänner och bekanta. Alla som bor och lever i Kiruna kommun har en koppling till gruvan.

Kiruna stad låg ovanpå den fortsatta järnmalsfyndigheten och just nu pågår en stadsomvandling. Det sägs ofta att man flyttar staden, men mer sanningsenligt är att man river det mesta och nya hus byggs på en annan plats. Alla måste flytta, det finns inget egentligt val.

VIRKAT

Jag virkar leksaker och napphållare för små barn enbart för att jag tycker om att göra söta färgglada små saker. Skallror, pipleksaker eller bara ett mjukisdjur. Nu finns det så många hemma hos mig at jag försöker hitta nya hem åt dem.